”Egenmäktigt förfarande” – Lena Andersson

Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson handlar om Ester Nilsson, essäist och poet, som snabbt förälskar sig i konstnären Hugo Rask och inleder en kärleksrelation med honom. Det som enligt Ester Nilssons övertygelse är ett förhållande mellan henne och Hugo är i själva verket en ensidig förälskelse och besatthet från hennes sida.

Genom boken får man följa hur hon ständigt tänker på Hugo, hur hon fascineras av honom innan hon ens har träffat honom, hur hon snart efter att ha träffat honom drar slutsatsen att hon måste göra slut med sin sambo sedan många år tillbaka för att hon är övertygad om att Hugo Rask är hennes livs största kärlek. Hon och Hugo träffas flera gånger och har flera timmars långa samtal om livets stora frågor. Efter en tid har de också sex. Men Hugo Rask är inkonsekvent när det gäller deras kontakt. Han tycks vara helt oberörd och ovetandes om att Ester har starka känslor för honom och att hon vill att de ska vara ett par. Han ursäktar alltid sin egen brist på initiativ eller regelbunden kontakt med att han måste ägna sig åt sitt skapande och att han är inne i en ”intensiv jobbperiod” eller att han är bortrest under vissa helger. Ester är den som ständigt får hålla gång relationen. Hon tänker ständigt på vad han gör, fantiserar om deras gemensamma framtid, går förbi hans lägenhet och hans arbetsplats för att se om han är där och skriver även långa sms och mail som han inte svarar på.  Hon lyckas alltid rationalisera bort hans avfärdande eller respektlösa beteende och hitta på halvlogiska förklaringar eller ursäkter till allt, till och med när han själv inte bryr sig om att förklara varför han agerar som han gör.  Hon vet att hon endast lever på det hopp hon har men tycks ändå inte förmå sig att sluta älska eller tråna efter Hugo Rask.

Med andra ord: Ester Nilsson fattar inte att hon inte är något annat än en bekvämlighet för Hugo Rask. Att han drar nytta av hennes känslor, hennes uppmärksamhet och sällskap enbart när det passar honom, och att han uppenbarligen aldrig ägnar henne någon tanke när de inte är tillsammans. Inte ens när Ester inser att han har en annan kvinna i en annan stad – och att han försöker dölja detta för henne – förstår hon vad det är han håller på med. Istället övertygar hon sig själv om att Hugo Rask endast döljer relationen med den andra kvinnan för att han inväntar ett perfekt ögonblick att göra slut med henne så att han kan hänge sig helt och hållet åt Ester. Hugo Rask, å sin sida, undviker eller direkt vägrar att prata om eller definiera deras relation, och att döma av hans handlingar är hans egna känslor för Ester närmast obefintliga. I deras relation ger och tar han som det behagar honom själv. Han säger också saker till Ester som hon tolkar som ömsesidig kärlek men ändå inte ger honom några förpliktelser gentemot henne.

Romanen är skriven ur Esters perspektiv. Ester är en väldigt intellektuellt lagd person som kan se och analysera sina och andra handlingar men förmår inte sig själv att se det som borde vara självklart. Som läsare kände jag både medlidande och ständig frustration över Esters rationaliseringar och naiva tolkningar av hennes relation med Hugo. Det är de här känslorna hos mig som läsare som gjorde att jag inte kunde sluta läsa den här boken. För någon som inte befinner sig i samma situation som Ester framstår hennes tankar och handlingar som barnsligt naiva och närmast tragiska. Det är som att bevittna en tågolycka som man inte kan förmå sig att titta bort från trots att man vet hur det kommer sluta. Medlidande känner man för att det också framstår som ganska tydligt att hon blir utnyttjad, även om hon själv delvis bidrar till sin egen misär genom att ha överoptimistiska tankar och förhoppningar om relationens potential.

Språket i boken är väldigt sakligt och torrt, till och med en aning gammalmodigt. Lite som det man kan se i äldre svenska klassiker. På något sätt lyckas detta förstärka läsupplevelsen av händelseförloppet och Esters betraktelser och tankar. När berättandet är så sakligt och mer liknar en akademisk text än en roman blir det ännu tydligare hur snedvriden syn Ester har på hennes och Hugos relation och allt det som händer mellan dem. Jag har aldrig läst andra böcker av Lena Andersson så jag vet inte hur hon brukar skriva men jag tycker att det är ett smart drag från hennes sida att använda sig av en sådan berättarstil i en roman som handlar om kärlek. Att använda ett extremt rationellt språk för att beskriva väldigt irrationella känslor, såsom kärlek, är säkert ett mycket medvetet men också skickligt val, för det lyfter en berättelse som annars till sitt innehåll inte hade varit så märkvärdig. Det finns tusentals romaner om olycklig eller obesvarad kärlek men jag tror att ytterst få är skrivna på det här sättet.

Romanen kom ut 2013 och vann det årets stora Augustpris. Trots att den alltså har några år på nacken känns boken och berättelsen fortfarande väldigt aktuell. Idag är det så lätt att få kontakt med andra människor genom appar och sociala medier. Det är också extremt lätt att på samma sätt undvika eller upphöra kontakten med samma människor. Det bidrar därför till att lättare sudda ut gränser för olika typer av mänskliga relationer. Idag är det väldigt lätt att ”ghosta” en person om man har kontakt med hen huvudsakligen online. Man kan undvika förklaringar, konflikter eller konfrontationer genom att helt enkelt bara plötsligt försvinna eller sluta att höra av sig.  Att stöta på en människa som betér sig som Hugo Rask är därför ingen ovanlig företeelse om man dejtar online.