Hälsning från dvalan

Så lång tid som det har gått sen sen jag bloggade sist kan man nästan undra om jag helt har gett upp om att blogga. Det finns någon del inuti mig som inte riktigt kan släppa det här med att uttrycka tankar på nätet men helst inte på sociala medier som ju numera är det vanligaste sättet att dela med sig av sin vardag och sina åsikter.

Snart är det nyår och jag har redan börjat tänka på vad jag vill göra eller åstadkomma för 2024. Inga stordåd, men jag känner ändå att jämfört med 2023 – som visserligen inte var ett särskilt pjåkigt men helt okej år – så vill jag sikta lite högre. Vara lite mer aktiv i vardagen (och nu pratar jag inte bara om fysisk träning), umgås mer med andra och gärna resa och uppleva mer. Eller är inte detta något man lovar sig själv inför varje nyår? Jag vet att nyår egentligen inte har någon betydelse. Vill man göra förändringar i sitt liv kan man alltid göra det när som helst, oavsett vilken månad på året som kalendern visar. Däremot är nyår ett bra tillfälle just för att det känns som att det finns en mer kollektiv känsla av en ny början, en ny chans att planera (och jag som älskar att planera!) för mer skoj och äventyr, och samtidigt kanske göra en lista av sådant man vill undvika, alternativt göra mindre av.

Jag får väl se vad som väntar för 2024 men än så länge är jag hoppfull. Slutet av 2023 har varit så tråkigt och sorgligt med det nuvarande världsläget att jag knappt ens känt någon julkänsla i år överhuvudtaget. Istället ser jag fram emot de kommande ljusare dagarna, både bildligt och bokstavligt.